Idag ville jag inte låta kroppen bestämma. Jag VILLE ha kvalitéts tid med mitt svarta hjärta, min superhund och fina följeslagare   

Focus hade redan fått vara i skogen med sambon idag, men jag tror inte Focus misstyckte alls när vi satte oss i bilen och körde upp till stenbrottet. Det stod en hel del bilar så det var fler än jag som hade kvalitéts tid i skogen. Tyvärr så valde solen att krypa in bakom molnen när vi var på väg upp till stenbrottet (fegis! ;)) så det blev inte alls så fina kort med min nya kamera. Jag tror minsann att jag ska läsa på lite bättre om inställningarna så jag slipper slösa bort tid med att förbanna varje kort jag tar ;)

Jag och Focus njöt av promenaden och vi träffade på andra hundar med. Ja, en blev så sugen att hälsa på Focus så han slutade lyssna på sin ägare när han skrek hysteriskt STANNA!!! Mötet mellan dem gick bra, fast de ville leka och busa och det ville varken jag eller den lilla hundens ägare, för då hade vi säkert fått jaga dem ännu   Därefter mötte vi en annan hanhund som inte gillade andra hanhundar. Jag höll Focus nära mig och sa att han skulle stanna kvar. Inte för att jag tror att det var just det som gjorde att Focus mest bara tittade nyfiket, men jag blev ändå lite stolt att han inte behöver skälla hysteriskt varje gång i möte med andra hundar.

När vi kom hem så kraschade vi båda två och nu är det operation återhämtning som gäller för min del.....inom mig så känns det som om jag har sprungit ett maratonlopp och är helt slut och sliten. Det blir lite tv-tittande och eventuellt lite jobb vid datorn ikväll.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni undrar vart jag tagit vägen så är jag här, still fighting och still soooo exhausted, men vad fan, JAG LEVER!   Är sjukskriven just nu för utmattning, sömnstörning och värre smärta. Hjärnan har är så grymt trött att jag inte klarar av att fo...

Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framti...

Såg att det var längesedan jag var inne och skrev. Det är bara så tråkigt att uppdatera när egentligen inget har blivit bättre. Jo, förresten, min sambo slutade att knapra på sina piller till slut. Även om jag misstänker att han periodvis äter ändå. ...

Orokänslorna som ökar, hjärnan som inte kan koppla av, ljudkänsligheten, full koll på detaljer och förändringar, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osv... Nu är jag nära den berömda väggen, men samtidigt kan jag inte gå in i den utan måste ha full ...

Jag saknar mig själv!   Det känns som om jag håller andan, för om jag bara håller andan så kanske jag klarar av att jobba, studera och vara en okej sambo. Jag vågar inte ta ett alltför djupt andetag för då är jag rädd för vad som kan hända och sa...