Det har varit en tuff tid för mig nu ett tag. Kroppen har blivit sämre och även mitt mående. Det visade sig att sköldkörteln strular och Tsh:t hade höjt sig över normalvärdet. Doktorn säger att jag inte ska känna det i kroppen för sådan liten förändring påverkar inte kroppen alls. Jag vet inte om jag håller med henne där. Om man har fibromyalgi, utmattning och även sedan tidigare hypotyreos (Låg ämnesomsättning) så borde väl kroppen reagera på ett helt annat sätt än med de som enbart har hypotyreos?? I vilket fall som helst så mådde jag inte bra. Sjukskrev mig i två veckor och gick tillbaka till jobb när det kändes lite bättre. Det varade i tre arbetsdagar och sedan fick jag gå hem igen. Min självkänsla låg på botten och jag bara grät. Jag ville i princip inte leva längre. Logiskt visste jag att det var för att jag minskat mina antidepressiva (med doktorns godkännande) men känslomässigt så fanns det ingen utväg i mitt mående. Jag kunde inte se positivt på framtiden och arbetsglädjen jag hade haft innan var nu som bortblåst. Jag kände att jag började tvivla på mig själv som pedagog och jag fick ju det bekräftat av kollegorna på olika sätt (i min hjärna). Min hjärna gick på högvarv och hade flera intryck och funderingar på gång hela tiden. Varje sak i hjärnan försökte ta över de andra så jag fick ingen ro och kunde inte koncentrera mig eller koppla ner de saker som jag inte behövde fundera eller ta in just då. Det var läskigt och jag började öka mina antidepressiva med en gång. Jag sjukskrev mig två veckor till och har nu jobbat i tre dagar. Jag är vingabröten och får mjölksyra och blir andfådd lätt. Lusten till livet är bättre, men det känns som om jag fattas en bit till. Lusten till mitt jobb är väl si och så, men jag känner i alla fall lust till att lära mig mer. I helgen har jag bara klarat av en spårning med Focus och en skogspromenad, sedan har jag varit helt färdig. Jag är tjock som en gris och kan inte ha några kläder alls på mig snart. Det suger verkligen! Jag känner att det är något som inte stämmer. Något fattas mig i kroppen eller så är det något som är i obalans. Fasiken vad jag vill gå ner i vikt och känna mig i alla fall lite kvinnligare och inte som en sugga!

Ja, det blev ingen rolig blogg idag, men så är det ibland helt enkelt! Inget att skämmas över, utan det är bara så att andra dagar kommer att vara bättre.

Lägger in lite bilder på skogspromenaden idag så ni får något positivt i alla fall ;)

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni undrar vart jag tagit vägen så är jag här, still fighting och still soooo exhausted, men vad fan, JAG LEVER!   Är sjukskriven just nu för utmattning, sömnstörning och värre smärta. Hjärnan har är så grymt trött att jag inte klarar av att fo...

Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framti...

Såg att det var längesedan jag var inne och skrev. Det är bara så tråkigt att uppdatera när egentligen inget har blivit bättre. Jo, förresten, min sambo slutade att knapra på sina piller till slut. Även om jag misstänker att han periodvis äter ändå. ...

Orokänslorna som ökar, hjärnan som inte kan koppla av, ljudkänsligheten, full koll på detaljer och förändringar, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osv... Nu är jag nära den berömda väggen, men samtidigt kan jag inte gå in i den utan måste ha full ...

Jag saknar mig själv!   Det känns som om jag håller andan, för om jag bara håller andan så kanske jag klarar av att jobba, studera och vara en okej sambo. Jag vågar inte ta ett alltför djupt andetag för då är jag rädd för vad som kan hända och sa...