Orokänslorna som ökar, hjärnan som inte kan koppla av, ljudkänsligheten, full koll på detaljer och förändringar, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osv... Nu är jag nära den berömda väggen, men samtidigt kan jag inte gå in i den utan måste ha full uppmärksamhet på livet runt omkring mig. Saker som jag inte kan påverka tränger sig på mig och gör att jag inte kan fokusera på mitt liv och mitt skolarbete. Jag ligger efter ordentligt nu. Inlämning i morgon och jag har inte ens börjat    

Sambon har börjat med att knapra piller igen. Lögnerna för att komma undan min granskande blick. Hur länge ska jag orka? Han kan inte rättfärdiga det med att säga att det är doktorn som skrivit ut dem och att det inte är beroendeframkallande piller. Problemet är att han inte berättar för mig att han ringt doktorn och fått piller utskrivna och sedan gömmer han dem för mig. Han säger att det är samma piller som jag tar inför natten...Yeah, right! Jag tar en tablett inför natten för att komma till ro och för att få sova hela natten. Han måste ta flera piller för att bli som en zoombie. Från att ha varit speedad till att han hasar benen efter sig. Jag som märker skillnaden i hans sömnbeteende och till och med hostningarna han har och han nekar ihärdigt tills allt är så uppenbart att han inte kan komma undan längre. Varje jul har det varit likadant....en skitjul helt enkelt. Han har fortfarande ingen sjukdomsinsikt, utan han lever i ett härochnu beteende. Jag pallar inte detta mer...

På jobbet har jag fått försvara mitt mående igen och varför jag arbetar som jag gör. De verkar inte acceptera att det är som det är och jag kan inte få dem att förstå hur jag mår och hur min kropp fungerar. Jag kan förstå dem till viss del, för jag ser inte dålig ut, men de ser ju inte hur mitt liv är utanför jobb. Min kropp som skriker av smärta och utmattning efter jobb och bara längtar tills jag får komma hem och vila och där tystnaden är ett måste. Helgerna som går åt till att vara ifred och vila upp mig. Jag tror ingen vill byta med mig och ha mina tider på jobb om de visste vad som kommer med på köpet. Då är nog deras tider och liv rätt bra ändå. 

Jag önskar så att jag fick bo för mig själv och där det inte finns några krav eller förväntningar på mig. Få leva i min egen takt och återhämta mig utan att ha en massa störiga måsten....ja nu vet jag att det är en fantasivärld, men jag är så less på allt som händer att jag egentligen bara vill vara ifred!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni undrar vart jag tagit vägen så är jag här, still fighting och still soooo exhausted, men vad fan, JAG LEVER!   Är sjukskriven just nu för utmattning, sömnstörning och värre smärta. Hjärnan har är så grymt trött att jag inte klarar av att fo...

Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framti...

Såg att det var längesedan jag var inne och skrev. Det är bara så tråkigt att uppdatera när egentligen inget har blivit bättre. Jo, förresten, min sambo slutade att knapra på sina piller till slut. Även om jag misstänker att han periodvis äter ändå. ...

Jag saknar mig själv!   Det känns som om jag håller andan, för om jag bara håller andan så kanske jag klarar av att jobba, studera och vara en okej sambo. Jag vågar inte ta ett alltför djupt andetag för då är jag rädd för vad som kan hända och sa...

Det börjar bli trist att inte ha mer upplyftande blogginlägg, men samtidigt känns det så skönt att få skriva av sig det man håller inom sig. Min kropp arbetar emot mig och jag vill så mycket mer än vad jag klarar av. Jag har varit hos doktorn ett par...