Igår när jag hade skrivit färdigt min inlägg så stängde safari ner sig.....frustrerad insåg jag att allt jag skrivit var försvunnet!!! och därför blev det endast bilder till det inlägget. Jag orkar inte med strul och jag blir trött bara av att tänka känns det som. Allt känns bara så meningslöst just nu. Jag har ingen ork att kämpa och kriga mer. Jag orkar inte kämpa för mig själv längre och varför skulle jag göra det?? Inget blir ju förändrat. Jag blir inte bättre och jag får aldrig riktigt lugn och ro. Jag vill jobba och jag vet att jag är duktig på det, men om jag inte orkar så sipprar ju glädjen bort, lite i taget, dropp, dropp, dropp.... För det mesta känns det som om jag lever för att göra andra glada och nöjda. Mitt tema om att göra det rätta kickar igång hela tiden för att jag ska kunna leva upp till andras förhoppningar om mig. JAG BLIR INTE BÄTTRE!!! Låt mig få hitta mitt eget tempo i lugn och ro, låt mig få hitta en balans i mitt liv som innebär att jag kan få lite livskvalité i mitt sjuka liv. Var inte rädd för att jag inte vill jobba för det har inget med det att göra alls, utan jag vill jobba, men till viket pris? Låt mig få lugn och ro!! Jag vill hitta tillbaka till min ork igen. Ork till att skratta, prata, lyssna, fotografera, umgås, se film, läsa böcker, träna med min hund.....Listan kan göras lång, men just nu orkar jag inte glädjas med någon annan ens. Jag orkar knappt le inombords fast att jag är glad för andras skull. Blir bilder från skogen idag <3

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni undrar vart jag tagit vägen så är jag här, still fighting och still soooo exhausted, men vad fan, JAG LEVER!   Är sjukskriven just nu för utmattning, sömnstörning och värre smärta. Hjärnan har är så grymt trött att jag inte klarar av att fo...

Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framti...

Såg att det var längesedan jag var inne och skrev. Det är bara så tråkigt att uppdatera när egentligen inget har blivit bättre. Jo, förresten, min sambo slutade att knapra på sina piller till slut. Även om jag misstänker att han periodvis äter ändå. ...

Orokänslorna som ökar, hjärnan som inte kan koppla av, ljudkänsligheten, full koll på detaljer och förändringar, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osv... Nu är jag nära den berömda väggen, men samtidigt kan jag inte gå in i den utan måste ha full ...

Jag saknar mig själv!   Det känns som om jag håller andan, för om jag bara håller andan så kanske jag klarar av att jobba, studera och vara en okej sambo. Jag vågar inte ta ett alltför djupt andetag för då är jag rädd för vad som kan hända och sa...