Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framtiden trots allt. Jag lever ofta i nuet och ser inte så mycket bakåt, men jag har alltid en tro på att allt kommer att ordna sig...imorgon är nog en bättre dag, då kommer jag att må lite bättre. Jo eller hur, jag är korkad, men det är bättre att ha det som utgångspunkt så jag har hopp om att få må bra och ha ett liv som känns bra att leva i. 

Jag lyckades att bli klar med mina delprov under sommaren, men det tog i princip hela sommaren innan jag var helt klar. Min sköldkörtel valde att strula med mig och jag fick ta en sjukvecka under min semester då jag hade ingen ork till något under mina två första veckor på semester. Det blev en sjukvecka så att min medicinökning kunde göra mig bättre, innan jag kunde skriva mitt sista delprov. Åh, vad jag längtar efter att inte ha en press på mig hela tiden. Jag måste verkligen klara av de sista delproven innan min uppsatsskrivning börjar så jag slipper sitta denna sommar med med studier, utan att jag istället kan njuta av att vara helt ledig. Sedan börjar en ny termin med att ha en examen som specialpedagog, så jäkla skönt det hade varit!

Min sambo, ja vad ska jag säga? Han är bra på många sätt och vis och han ställer verkligen upp för mig och tar hunden, städning och handling. Jag är så tacksam att jag kan koppla bort dessa måsten! Däremot så ser jag en förändring i honom. Han blir först väldigt energisk och håller igång hela tiden och lägger sig sent för att gå upp tidigt. Jag säger till honom att jag ser detta och ber honom att varva ner. Han tycker inte han har några problem, utan gärna gör alla dessa saker. Efter denna perioden så kraschar han. Han somnar i soffan, han gäspar hela tiden och kan sova hur länge som helst. När jag tar upp det så säger han bara att han har inga problem och det är så skönt att sova. Nu arbetar han skift och jag har påpekat tidigare att han har svårt med olika tider om dagarna, i alla fall så kan han inte hantera det och se när det blir ett problem för honom. Jag misstänker att han knaprar piller igen för det är precis så här det var tidigare. När han har detta beteende kan jag inte slappna av och sover jättedåligt. Jag blir så jäkla ledsen att han inte pratar med mig och kan erkänna vad han gör. Han blir känslokall och empatilös och kommenterar saker på ett sätt han inte gör i vanliga fall. Han gör mig ledsen och arg, men han väljer att vara tyst och ignorera hur jag mår. Jag orkar inte ta upp det till diskussion för vi har gått igenom detta så många gånger och inget blir bättre av det. Han gör alltid som han vill och skulle bara hålla med mig för att komma från att jag tjatar på honom. Just nu är jag väldigt låg kring denna situation, men försöker hålla den ifrån mig och fokusera på mig, mitt jobb och mina studier. Ja, och se till att alla julklappar blir inhandlade med såklart.

Kram

Mirre

Ps: Jag lägger in foton som jag tagit med min iphoneXs Max