Det börjar bli trist att inte ha mer upplyftande blogginlägg, men samtidigt känns det så skönt att få skriva av sig det man håller inom sig. Min kropp arbetar emot mig och jag vill så mycket mer än vad jag klarar av. Jag har varit hos doktorn ett par gånger på grund av mitt mående, men han anser att alla prov är kanonbra, medan jag tycker att alla järn, b12 och kortisol är i underkant av proverna. Jag misstänker även att mitt TSH börjar stiga och T4 sjunka om man ser på tidigare prover med det senaste. Det har gjort en studie kring Fibromyalgin och de har kommit fram till att det är antagligen en inflammation i centrala nervsystemet, plus att kroppen även har en låg grad av inflammation kroniskt i kroppen. Jag blev inte alls förvånad över resultatet, utan det är mer en bekräftelse på det man känner inuti kroppen inte är något man hittar på precis. Hela min kropp gör ont just nu!!! 

Min utmattning ligger och lurar på mig och jag är rädd för att jag kraschar snart. Doktorn anser också att mina bekymmer beror på min utmattning och inser att jag har ju stress runt omkring mig, dvs på jobb, studier och privat. Problemet med det är att jag inte har tid till det just nu!!! Försäkringskassan sa till mig i somras att jag kunde få pengar av dem om jag pausar jobbet....eh, ja det kan jag ju göra, men då får jag bo i tält eller nåt, för hur ska jag klara mig på 4000kr mindre i månaden? Jaja, jag får väl fundera på om det finns en mikroskopisk chans till att klara mig på enbart försäkringskassan och CSN.

Att leva med en missbrukare är inte lätt och det är så mycket känslor kring det, samtidigt som det finns en viss tabu kring att prata högt om det. Jag var så arg och besviken förra gången min sambo knaprade på sina älskade piller. Jag blir så arg för det han utsätter oss som finns runt om honom för hans missbruk. Arg för att han blir så jäkla manipulerande, där han får de som vill han väl, att vara en del av hans charader så han slipper konfronteras kring sitt knaprande. Hans behov av piller kostar enormt mycket och han ljuger så han slipper stå till svars för det han gör för det är skämmigt.......jaha, okej.....en vuxen man gör samma misstag och inser inte vad konsekvenserna av sina lögner innebär? Konsekvenserna som blir när lögner uppenbaras är ju fan så mycket större än om han varit ärlig redan när första frågan ställs. Sambon får stöd från jobb, doktor, gått till kurator och ska nu utredas för att se om han har en diagnos av något slag. Jag har sagt till att han måste säga till doktorn när han inte mår bra och absolut inte experimentera själv. Javisst, säger han......jojo, eller hur. Allt jag vill ha är en öppen och ärlig relation där han berättar för mig när han mår kasst eller har andra bekymmer så jag vet vad som händer och att jag kan stötta så mycket som är möjligt. Tyvärr verkar det som han inte vill berätta något för mig, utan det går så långt tills jag slutligen säger ifrån. Då har jag ju märkt att något hållt på ett tag, men jag vill ju ge honom möjligheten till att berätta för mig hur det ligger till. Jag vet ärligt talat inte hur vårt förhållande kan fortsätta, när han älskar sina piller mer och inte klarar av att kämpa för sitt förhållande.   

Jag kämpar på och tar en dag i taget för jag har tyvärr inte mer energi till mer. 

mvh

mirre