I lördags fick jag, sambon och Focus packa in oss i bilen och åka iväg till en stuga vid Degerberga. Yngsta sonen ville fira "alla hjärtans dag" själv med sin flickvän, så vi åkte iväg så de fick lugn och ro. 

Förra gången vi var vid en stuga var vi iväg i en hel vecka, men det klarade inte Focus av precis. Hans stressmage satte igång direkt och han själv hade svårt att komma till ro. Därför var det med en fasa vi åkte iväg, för vi visste ju inte om han skulle vara lika dan igen. 

Det gick ändå rätt så bra, även om han började ulka vid ett tillfälle och hade svårt att ligga en längre stund. Vi gick ut på en långrunda som blev lite längre än vi tänkt oss. Vi lyckades nämligen med konststycket att gå fel och hamnade i träskmarker....jaja, tillbaka kom vi till slut i alla fall :)

Det var en trevlig stuga och vi kommer nog att välja den igen till sommaren, för där var det bara att gå rakt ut på skogsvägar och det var alldeles tyst där......det var som balsam för själen och det behöver jag mycket av för tillfället ;)

Den nya kameran hade jag med mig, men jag får nog läsa på lite mer för jag får inte riktigt rätt på den än. Några kort blev bra ändå tycker jag och de lägger jag in här nere till er :)

Kram 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om ni undrar vart jag tagit vägen så är jag här, still fighting och still soooo exhausted, men vad fan, JAG LEVER!   Är sjukskriven just nu för utmattning, sömnstörning och värre smärta. Hjärnan har är så grymt trött att jag inte klarar av att fo...

Redan december och ett nytt år hägrar. Ett nytt år med nya förväntningar, möjligheter och hopp. Det är tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en för då hade man dukat under direkt. Det finns nog en anledning till att vi inte kan se in i framti...

Såg att det var längesedan jag var inne och skrev. Det är bara så tråkigt att uppdatera när egentligen inget har blivit bättre. Jo, förresten, min sambo slutade att knapra på sina piller till slut. Även om jag misstänker att han periodvis äter ändå. ...

Orokänslorna som ökar, hjärnan som inte kan koppla av, ljudkänsligheten, full koll på detaljer och förändringar, orkeslös, koncentrationssvårigheter, osv... Nu är jag nära den berömda väggen, men samtidigt kan jag inte gå in i den utan måste ha full ...

Jag saknar mig själv!   Det känns som om jag håller andan, för om jag bara håller andan så kanske jag klarar av att jobba, studera och vara en okej sambo. Jag vågar inte ta ett alltför djupt andetag för då är jag rädd för vad som kan hända och sa...